…till smådjurskyrkogården i Klippan idag, för att sätta en liten blomma på Bonny’s grav!
Det blev jobbigare än jag hade räknat med… där är ju så himla fint, men alla minnen fullkomligen rasar över en! Store sonen bröt ihop totalt när vi var där… det blev många tårar! Men jag antar att det behövdes…
Det är ju inte farligt att gråta:)
Bonny's gravsten
Som tur var så var vi på väg till ett litet kalas efteråt, ett andrum som vi nog var ganska tacksamma för trots allt:)
*S*
